Från kriget i Syrien till möte med Kungen

För bara tre år sedan levde Mohamad Kanina med den ständiga rädslan att bli gripen för något han sagt eller skrivit. Nu har han hittat hem i Kristianstad och njuter av frihet och demokrati.

I somras träffade han den svenska kungen då de besökte scoutlägret i Rinkaby.
– Det var fantastiskt att träffa kungen. Han var som en vanlig människa. Aldrig trodde jag att jag skulle få möjlighet att prata med kungen, säger han.

Mohamad kom från Syrien för bara tre år sedan. Han pratar redan mycket god svenska och har fått arbete som journalist på tidningsprojektet Mosaik på Gamlegården (som ABK är med och stöttar).

Mötet med kung Carl XVI Gustaf gjorde stort intryck på honom.
– Det skulle vara omöjligt att träffa presidenten i Syrien. Han skulle vara så omgiven av säkerhetsagenter att man inte kom fram.

Även om Mohamad Kanina har varit i Sverige i tre år och blivit väl integrerad i samhället och känner sig hemma, så kan han fortfarande bli förundrad över den frihet, och demokrati, som av många tas för given.
– Jag var ständigt rädd de sista tio åren i Syrien. Rädd att säkerhetspolisen skulle knacka på min dörr, säger han, och berättar hur rädslan kunde ta sig sådana uttryck som att han var försiktig med vilka böcker han lånade på biblioteket. För många regimkritiska böcker skulle vara misstänkt. Ändå hade Mohamad Kanina en priviligierad ställning, och ett bra jobb som omvärldsanalytiker och skribent på den syriska motsvarigheten till det svenska Utrikespolitiska Institutet. Han är högutbildad och hade som uppdrag att följa den politiska utvecklingen i Mellanöstern.
– Jag arbetade mycket med att analysera den politiska utvecklingen i Irak, och jag tror att mina rapporter om Irak fick genomslag hos regeringen. Det var den ständiga rädslan som gjorde att han inte kunde leva i Syrien längre. Det handlade
inte i första hand om kriget. I huvudstaden Damaskus var detta inte lika påtagligt som i till exempel Aleppo. Det var rädslan att inte våga säga eller skriva det han ville. Att hela tiden vänta sig att någon skulle gripa honom.
– Jag hade vänner och kollegor som fördes bort och kom tillbaka först flera månader senare. De var tysta och vågade aldrig säga något mer som kunde betraktas som regimkritiskt.

Mohamad Kanina kunde ha haft ett bra liv i Syrien. Han skrev tre böcker och hade ett bra arbete, men att hela tiden vakta sin tunga eller tvingas se sig om på gatan var inget liv som Mohamad orkade med eller önskade. Varken själv eller för familjen, som består av frun Saeda och sönerna Majd och Omar. Han lämnade Syrien och flyttade till Egypten, men dit kom han efter revolutionen och det blev
inte alls som han hoppats. Han fortsatte till Turkiet innan han fick möjlighet att resa till Sverige och söka asyl.
– Jag hade en god vän som bodde i Kristianstad. Därför flyttade jag hit på en gång. Han visste att språket var nyckeln till att lyckas i sitt nya land och läste snabbt svenska på SFI och Komvux. Först jobbade han som tolk, men det var svårt att få ihop ekonomin. Sedan började han som korrekturläsare på Kristianstadsbladets mångfaldsprojekt, tidningen Mosaik, med redaktion på Gamlegårdens Centrum. Här trivs han alldeles utmärkt.
– Gamlegården är ett fantastiskt ställe. Jag vill få fler att läsa, säger han.
Läsa och skriva har, tillsammans med politik, varit Mohamad Kaninas liv. Han har funnit sitt liv i Kristianstad, där han njuter av friheten och demokratin, gläds åt att sönerna pratar ännu bättre svenska än han själv och att hustrun Saeda som är IT-ingenjör är på väg att hitta ett jobb som passar hennes kvalifikationer.
Ändå har han ännu inte helt övervunnit den gamla rädslan, från livet i en diktatur.
– Jag går alltid och kollar så att dörren är låst därhemma, säger han. Skillnaden är att idag kan han skratta åt det.

Genom arbetet med tidningen Mosaik har Mohamad Kanina snabbt kommit in i det sveska samhället.