ABK historia - 60- och 70-talet

Ett framåtsyftande experiment

ABK under 60- och 70-talet

Folkomflyttningen från landsbygd till stad fortsatte och bidrog till att bostadsbristen höll i sig in på 1960-talet. Optimismen var det dock inget fel på. 1962 hade Kristianstad 26 000 invånare och man förväntade sig både industriell expansion och ökad inflyttning:

Den inför den vidgade Europamarknaden pågående industrikoncentrationen söderut och den allt svårare trängseln på Skånes västsida måste ge Östskåne en jättechans, anser lokaliseringsexperterna. Här finns nämligen inte blott gott om tomtmark utan här finns också något för industrin så lockande som en stor arbetskraftsreserv. För Nordöstskånes centralort Kristianstad bedömes framtidsmöjligheterna särskilt optimistiskt, och stadens fäder har nyligen beslutat starta en stort upplagd reklamkampanj och PR-verksamhet som skall göra staden och dess möjligheter kända landet över.

Sydsvenska Dagbladet, 12 april 1962.

Gamlegården försökte redan från början tillgodose de boendes behov av fritid, lek och sport.

MED ÖRESTAD SOM FÖREBILD myntades begreppet Hanöstad där Kristianstad sågs som centralort för Nordöstra delen av Skåne. Industrisatsningen ledde till att företag som LM Ericsson och Rosendahls etablerade sig i Kristianstad.

Tanken väcktes att man skulle bygga bostäder åt dem som arbetade på industriområdet och Näsby kom på förslag. Bostäderna skulle hamna långt från stadskärnan och därför ansåg man att bostadsområdet måste göras stort med många bostäder så att det kunde bära ett eget utbud av service och butiker.

Den 22 november 1963 skakades världen av mordet på president John F Kennedy. Här hemma fick AB Kristianstadsbyggen klartecken att börja bygga de första sexvåningshusen längs Näsbychausséen i det som sedan skulle bli Gamlegårdsområdet. Bara några dagar efter de svarta rubrikerna intervjuade lokaltidningen Kristianstadsbyggens VD Erik Näckmark. Han ansåg att arbetet snarast behövde komma igång. En orsak till brådskan handlade inte om behoven hos de tilltänkta hyresgästerna utan om bristen på byggarbetare:

Direktör Näckmark understryker också det önskvärda i att vi här i Kristianstad och bygden omkring kan hålla hög och jämn sysselsättning för byggnadsarbetarna, så att dessa inte behöver se sig om efter arbete på andra håll. Nu är det ju en hel del som gett sig iväg, och det är ovisst om de återkommer. Vi har inte råd att förlora byggnadsarbetare, för här behöver vi hålla hög byggnadsproduktion.

Kristianstadsbladet, 28 november 1963.

De första lägenheterna på Gamlegården stod inflyttningsklara 1 april 1965. Sex år senare var all planerad bebyggelse färdig. Med totalt 1 850 lägenheter fanns ett stort behov av service i det nya bostadsområdet. Parkområdet mellan husen försågs med bollplaner, lekplatser, uppvärmd badbassäng och tennisbanor. En kulle anlades så barnen kunde åka kälke om vintern. Kommunen placerade fritidshem, barndaghem och lekskolor på området. Landstinget öppnade en läkarstation. I fastigheternas källarutrymmen inreddes lokaler för fritidsverksamhet. Tvättstugorna hade lekutrymmen för barnen. Varje lägenhet gavs en parkeringsplats och dessutom anlades ettusen extra platser "som reserv och för besökande". Som kronan på verket stod sommaren 1970 affärscentret klart med sina två livsmedelshallar, bank, post, bibliotek, fritidslokaler, kiosk, kemtvätt, urmakeri, samt herr- och damfrisör.

MAN VAR MITT UPPE i det väldiga miljonprogrammet som under åren 1965 till 1974 producerade en miljon nya lägenheter i Sverige. Kritiken mot hur de nya bostadsområdena utformades kom tidigt. Under tiden Gamlegården byggdes framfördes synpunkter som att stora bostadsområden är trista och att de saknar aktiviteter för sina invånare. I sitt tal vid Gamlegårdens invigning bemötte kommunalfullmäktiges ordförande Klas Olsson dessa åsikter:

- Det har vid otaliga bostadsundersökningar visat sig att det funnits gott om problem under uppbyggnadstiden. Men när väl området fått sin egen prägel, när allt börjat fungera och man hunnit knyta kontakter med andra människor så har också invånarna funnit sig väl tillrätta och funnit trivsel i miljön, sade hr Olsson.

Kristianstadsbladet, 5 juni 1971.

I samband med kommunsammanslagningen 1967-1974 mer än fördubblades antalet invånare i Kristianstads kommun från 27 500 till 66 700. På Gamlegården växte antalet boende och 1974 bodde uppskattningsvis 7 000 personer på området. De flesta var familjer med barn och ungdomar. I takt med industrietableringarna ökade arbetskraftsinvandringen och 1975 fanns nästan 1 400 invandrare bland hyresgästerna. De flesta kom från Grekland, Jugoslavien och Finland. Den stora satsningen på Gamlegården räckte inte för att mätta kommunens aptit på bostäder. Redan under invigningen av Gamlegården kunde besökarna studera en utställning som visade AB Kristianstadsbyggens nästa stora bostadsprojekt som man kallade Österäng.

NÄR STADSPLANEN FÖR Gamlegårdsområdet togs fram 1963 ville bostadsstyrelsen att man vid byggandet av nästa större bostadsområde skulle eftersträva en placering närmare stadskärnan. Även om Härlövs ängar var på tal blev slutligen Österäng platsen för det nya bostadsområdet. Teknikerna avrådde på grund av markförhållandena. Området ligger mer än två meter under havsytan och utgjorde före torrläggningen på 1860-talet en del av Nosabysjön. Flera i fullmäktige reserverade sig mot beslutet med motiveringen:

Det kan starkt ifrågasättas om bebyggelse över huvud borde ske på Österängsområdet. Området är ett sumpmarksområde med mycket dåliga grundförhållanden.

Dåvarande stadsarkitekt Robert Larsson argumenterade för Österängsalternativet. I en kommentar i byggnadsnämnden pekar han på närheten till landstingets nya sjukvårdsanläggningar (centralsjukhuset) "vilkas anställda på bekvämt avstånd från sin arbetsplats bör kunna bo i Österängsområdet".

AB Kristianstadsbyggen började bygga bostadsområdet Österäng men snart minskade efterfrågan på hyreslägenheter och då bromsades utbyggnadstakten. År 1975 var knappt hälften av de planerade lägenheterna färdiga. Men centrumanläggningen stod klar och eftersom det var företagets tjugofemte verksamhetsår slogs festligheterna ihop vid invigningen. I sitt invigningstal kallade landshövding Bengt Petri Österäng för ett "framåtsyftande experiment, där centrum integrerats och där kommunen hyr integrerade delar av bolaget [AB Kristianstadsbyggen] som skola, barnstuga, bad med mera".

Servicecentret var försett med livsmedelshall, gatugrill med cafeteria, sparbank, tvättinlämning, herr- och damfrisör, låg- och mellanstadieskola, fritidsgård, idrottsgård, bibliotek, barnstuga samt en kyrka med samlingslokaler. I en artikel samma dag som invigningen skriver Kristianstadsbladet:

Det är en hel stadsdel som växer fram: ännu så länge förefaller den kal, men en ny stadsdel skall bedömas först efter några år, då vegetationen, buskar och träd, hunnit växa till sig.

Ganska snart kom de nybyggda bostadsområdena utanför stadskärnan att förknippas med sociala problem. Då visade tidningsartiklarna upp en annan bild:

Österäng, Gamlegården och Charlottsborgs bostadsområden har två saker gemensamt. De domineras helt av flerfamiljshus och de utgör dessutom de bostadsområden i Kristianstad där de sociala problemen är som störst. Till den slutsatsen har i varje fall kommunens socialchef, Rut Nordén, kommit. En utredning som gjorts av skolkontoret visar också att det inom de här tre områdena finns den största inflyttningsstatistiken, det högsta antalet ensamstående föräldrar och de flesta invandrarna.

Kristianstadsbladet, 14 april 1978.

Österäng blev inte så stort som planerat. Tre punkthus byggdes aldrig. Som en följd av den ökade efterfrågan på egna hem satsade AB Kristianstadsbyggen istället på låga kedjehjus bland annat i kvarteret Karlfeldt strax intill Österängsområdet.

SMÅHUSBYGGANDET VAR INGET nytt för AB Kristianstadsbyggen. Redan 1959 hade man övertagit ett antal så kallade barnrikehus från början av 1940-talet i kvarteret Resedan på Egna Hem. Under 1964 revs de nedslitna fastigheterna och istället byggdes tjugo nya kedjehus.

Den första tätorten utanför Kristianstad som fick småhus byggda av AB Kristianstadsbyggen var Öllsjö. Här producerades 1970-1973 155 småhus som såldes till låga priser på den i övrigt så upptrissade villamarknaden. Kommunsammanslagningarna gav AB Kristianstadsbyggen ett geografiskt större ansvarsområde. Genom fusioner och samgåenden förvärvades lokala byggföretag och deras bostadsbestånd: till exempel Åhusbostäder, Åhushem, Araslövsbostäder, Tollarpsbyggen och Degebergahem. Vågen av Egnahem- och småhusbyggande under 1970-talet påverkade AB Kristianstadsbyggen att börja bygga marklägenheter framförallt i Åhus och i Hammar.