En prototyp för det fortsatta miljöarbetet
ABK under 90-talet
Under 1980-talet hann pendeln åter svänga. Än en gång uppstod brist på bostäder. Situationen förvärrades av ett minskat bostadsbyggande som i början av 1990-talet nästan helt upphörde.
Finans- och fastighetskrisen gjorde att ingen ville investera. Sveriges ekonomi försämrades kraftigt. Den offentliga sektorn effektiviserades och statliga subventioner till bland annat allmännyttiga bostadsbolag minskade. Tiden då man satsade på storskaliga ingrepp i stadsplanen genom att bygga självförsörjande bostadsområden var förbi. Miljonprogrammets rationella byggande fick nu bära skulden för de "sjuka hus" som allt oftare upptäcktes. Det fördes en livlig debatt om hur de boendes hälsa påverkades av fukt, mögel, radon och emissioner från byggmaterial.
Den framväxande miljömedvetenheten fick allt större inflytande. I bostadsbyggandet förändrades metoder, materialval och utformning. Även underhåll och förvaltning blev efter hand allt mer styrt av miljöhänsyn. Allmännyttans satsning på miljöfrågor var en del i ambitionen att bli mer affärsmässig och konkurrenskraftig. Miljövänligt boende utvecklades till ett argument i marknadsföringen och kom att efterfrågas av allt fler människor.
ABK KUNDE I BÖRJAN av 1990-talet konstatera att fastigheterna man byggt på Österäng uppvisade allvarliga brister - i synnerhet de loftgångsförsedda lamellhusen. När husen byggdes hade olämpliga och undermåliga byggnadstekniska lösningar använts och detta kom nu i dagen. Taken läckte, betongen var av låg kvalitet och grundförhållandena i området orsakade fuktproblem. Lägenhetsutrustningen hade låg standard och tillgängligheten var dålig. Hyresgäster klagade över allergiska besvär från flytspackel och lim. De senast uppförda husen hade inte mer än drygt tio år på nacken och redan stod man inför valet att antingen riva eller bygga om. ABK valde att bygga om. Omvandlingsarbetet av Österängsområdet kom att bli en prototyp för företagets fortsatta miljösatsning. Man tvingades i detalj analysera byggtekniska problem och hitta lösningar som var av bättre kvalitet.
Arbetet började i södra Österäng och kom igång 1995 tack vare ett beviljat statligt bidrag (LIP) som riktades till lokala investeringsprogram för hållbar utveckling. Tanken med dessa lokala investeringsprogram var att de skulle föra Sverige vidare mot en ekologiskt hållbar utveckling. Ombyggnaden omfattade loftgångshus och delvis även punkthus. De praktiska erfarenheterna togs tillvara och bildade stommen i det som kom att bli ABK:s miljöpolicy - en samling detaljerade rekommendationer kring byggande och förvaltning som skulle säkerställa långsiktig hållbarhet. I dokumentet talas om ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Efterhand som ombyggnaden fortskred började ABK omvärdera sina metoder. I inledningsskedet hade man varit mån om att använda "ursprungliga" och ofta helt naturbaserade material. Något som med tiden framstod som resurskrävande ur underhållssynpunkt.
Så småningom vägdes även underhållskostnaderna in när byggnadsmaterial skulle väljas. Till exempel kom ek i fönsterinfattningar att ersättas av aluminium. Miljöinriktningen på projektet accentuerades genom att fastigheterna försågs med solfångare, solceller och frånluftvärmepumpar. Ombyggnaden har genererat mycket uppmärksamhet och stort intresse långt utanför Kristianstad. Loft gångshusen har idag ett helt nytt utseende jämfört med ursprunget. Därmed har också husens karaktärsdrag som en spegling av sin samtid gått förlorad. Omdaningen av Österäng väntas pågå till 2011. Efter år 2000 har arbetet bekostats av ABK utan hjälp av statliga bidrag. Det är fortfarande en öppen fråga vem som ska utpekas som ansvarig för det undermåliga byggandet som kostat flera hundra miljoner kronor att åtgärda.
Kommendanten 8
LEDNINGEN FÖR ABK hade bestämt att miljötänkandet skulle genomsyra hela organisationen. 1997 yppade sig ett tillfälle att utbilda de anställda i praktisk miljöteknik genom att låta personalen delta i renoveringen av fastigheten Kommendanten 8 i Kristianstads centrum. Detta är en av Kristianstads allra äldsta fastighetermed anor från tidigt 1700-tal. ABK:s personal fick prova på traditionella hantverkstekniker och undervisades i materialkunskap. Meningen var att erfarenheten skulle användas i såväl nyproduktion som vid ombyggnad av modernare bebyggelse. Det var viktigt att återinföra de beprövade materialen och hantverksskickligheten i bostadsbyggandet.
Rapphönan 13
En treplansfastighet helt byggd i trä var ett av de projekt som skulle utveckla företagets kunskaper om miljöriktigt byggande samt givetvis tjäna som marknadsföring och visa på ett nytt ansvarstagande i byggandet. Det är fastigheten Rapphönan 13 på Näsby som 2001 står färdigbyggd med tolv lägenheter i två huskroppar klädda i kärnvirke målat med slamfärg. Alla bärande konstruktioner, även bjälklag, är gjorda i trä. I början av 2000-talet ville företaget låta en allt större del av verksamheten styras av miljöhänsyn. Med utgångspunkt i miljöpolicyn påbörjades arbetet med att införa ett miljöledningssystem som i sin förlängning ska leda till att företaget uppfyller den internationella standarden ISO 14001.
Ombyggnaden av Österäng ledde också till ett ökat intresse för utformning av boendemiljön utanför lägenheterna. ABK:s byggnadschef Hans Rosenkvist utvecklade tillsammans med inhyrda arkitekter yttre och inre rum för sociala aktiviteter - något som det rådde brist på i den ursprungliga planen från 1970-talet. Genom lokalt omhändertagande av dagvatten anlades dammar och vattendrag med dekorativa stensättningar och sittmöbler. I de glasklädda loftgångarna bereddes plats för spontana möten.
|